Min snurriga familj!

Imorse skulle jag vakna tidigt för en vän skulle komma och lämna en sak innan jobbet.

Vännen ringde på dörren, ingen öppnade.

Hon ringde till min mobil som låg på mitt nattduksbord, ingen svarade.

Ett samtal till vår hemtelefon gav inget resultat heller.

Till slut gick hon ner på utsidan och ringde på porttelefonen.

Då vaknade min dotter, som svarade i porttelefonen, hasade sig till mig och väckte mig och sa:

-Du får gå och öppna dörren, xxxxx är här nu. Hon hasade sig iväg till sitt rum med stängda ögon och jag hoppade upp helt förskräckt. (hatar att försova mig)

Slet tag i en morgonrock i mörkret innan jag upptäckte att det inte var min och att den var alldelens för liten.

I detta skick öppnade jag dörren för vännen som bara skrattade. Puh, att hon inte var irriterad för hon hade hållt på att försöka väcka oss i en hel kvart!

Där trodde man kanske att dagens snurriga familj var klar med att virra.

Men inte då.
Jag somnade på soffan och vaknade av att dottern höll på att göra sig iordning.

Tittade på klockan som visade på snart 10.00 och frågade förvånat om dottern inte började tidigt idag?

"- Jo, men jag måste ha stängt av mitt alarm på mobilen imorse innan jag vaknade av att xxxxx kom."

Aja, hon kom ju iväg iallafall.

Gubben kom upp strax därefter (han jobbar sent skift) och såg ut som han fortfarande sov, när han frågade:

"- Det är väl helg idag?"

En typisk snurrig morgon med familjen.

Och jag älskar det!

Carpe Diem!