Och den skyldiga är......:

Idag hade jag och min syster lite ärenden att uträtta.
Mellan två ärenden så åkte vi till mig och satte oss på balkongen i solen och värmen och åt pastasallad och hade det bra.

Rätt vad det är så kommer vovven Alva spatserande och det sticker ut en liten bit plast ur mungipan på henne.
- Men vad har hon ätit säger jag och fattar ingenting.
Frågar syrran om hon har haft nåt gott i sin väska eller nåt.
- Näääeee, säger hon.

Vi gick in för att titta.
Detta var vad som mötte oss i hallen:

Syrrans precis nyinköpta mjöl låg i hela hallen...

Hennes bröd låg i dotterns rum...

Likaså resterna av mjölpåsen.

Och här har vi den skyldige!!

Alva hade ätit upp 1/3 del av brödet och mjöl också.
Hon orkade knappt gå när jag gick ut med henne. Så mätt var det nog väldigt länge sedan hon var.

Tack till min syster som städade upp medan vi var ute, och för att du tog disken också!

Dagens lärdom blir: Ställ inget ätbart så att Alva kommer åt!

Carpe Diem!

Megaloppis i Majorna.

Idag var det megaloppis i Majorna.
Solen sken och vädret var perfekt.
I år var det större uppslutning än förra året och det var folk precis överallt.
Folk som sålde och folk som köpte.

Stigbergstorget:

Chauffören på 11:an hade lite för bråttom och det blev nästan en krock - men bara nästan.

Sen kom turisterna åkande så jag fotade dom också.

Vissa såg ut att vara vana försäljare, eller så stormtrivdes dom bara.

Leksaker, kläder, möbler, tvapparater, köksutrustning, skor.
Allt fanns att hitta!

Gata upp och gata ner fanns det bord - och folk.

Kunde inte låta bli att fota. =)

Karl Johans torg.

Vissa skänkte bort istället för att sälja!

Musik spelades det. Inget skrän, utan riktigt bra!

Folk, folk, folk!

Myrorna var där och dom sålde bla. hattar.

Sannaplan.

På vägen hem slank vi in på Marsala som hade dom godaste pizzor i Stada!
Eftersom att det ändå var Mors dag så beställde jag den dyraste pizzan 115:- och det var den värd!

Fyra timmars promenerande har tagit ut sin rätt så nu blir det bara mys resten av kvällen!

Carpe Diem!

Balkongfixande.

Idag lyckades jag lura med gubben till plantagen och naturligtvis så hittade jag lite saker att ta med hem.
Har ju bestämt mig för att ge mig själv en chans denna sommaren till att få en fin balkong, trots avsaknaden av gröna fingrar.

Så här såg det ut på mitt köksbord innan jag satte igång.

Älskar närbilder!

Här kommer då det färdiga resultatet!
Blommor.

Två hänglobelia blev över så de satte jag i denna krukan.
Inte så lätt att få ner plantorna för alla rötter, men med våld löser man allt.

Kryddor till sommarmaten!

Just nu kanske det inte ser så mycket ut för världen, men om ett par veckor ska ni få se hur mycket det har växt!
(Eller så har allt gulnat och ligger i soprummet.)

Känner mig ganska nöjd med dagen och nu blir det en stund med stickningen.
(På detta inlägget märker man ju verkligen att jag snart, snart blir mormor, eller......!?)

Carpe Diem!

Eurovisionsfestivalen.

Jaja, man måste väl säga nåt om Anna Bergendahl.
Nej hon kom inte vidare.
Lite överraskande tycker jag allt eftersom att jag gillade låten.

Men bryr jag mig?
Nej, inte alls faktiskt.
Hela melodifestivalen har ju blivit cirkus Björkman och han har verkligen förstört hela grejen.

Carpe Diem!

För mycket?

Detta är Julia Gnuse, 55år, från Kalifornien.
Hon började tatuera sig för att ta uppmärksamheten från en sjukdom som gav henne blåsor på kroppen.

Jag gillar tatueringar, men bilden får mig att tänka "Enough is enough"!

Lite för mycket kanske.
Fast å andra sidan så innehar hon ju titeln världens mest tatuerade kvinna, så hon kommer säkert att kommas ihåg efter sin död.
Och det är ju alltid något om man nu traktar efter det.

Jag nöjer mig med att vara jag.
(med bara lite tatueringar här och där)

Carpe Diem!

Lotta försöker sig på att odla.

Idag kom ett paket på posten som innehöll:

En liten humle var det, så fram med jord och kruka!

Sen ut i solen på balkongen.

Voilá!

Nu är det ju så tråkigt att jag inte har gröna fingrar, men denna sommaren ska jag ge mig själv en chans, för jag älskar blommor på balkongen.

Blir inte heller ledsen om nån vill förbarma sig med att skicka fler plantor så jag får ett riktigt lummigt uterum!

Carpe Diem!

På promenad.

Vädret är underbart i Göteborg idag så jag och vovven tog med oss kameran och gick en sväng.

På ett gammalt hus så finns det lejonhuvuden.
Jag ser dom varje dag och tänker jämt att jag ska ta ett kort.
Så idag gjorde jag det.

Några lejon har tappat käken.

Fin skylt till en affär med barnleksaker, kläder och annat. Där kommer jag väl att hänga sen när barnbarnet har tittat ut.

En annan skylt, inte lika fin, men ändå.

Jag tycker inte om maskrosor, fast på bild blir dom fina!

Carpe Diem!

Lotta jämför!

Jag har genomfört en helt (o)vetenskaplig test av två produkter för hår.
Eftersom att jag har lockigt (krulligt) hår som dessutom är torrt så är det svårt att hitta vilka produkter som passar både hår och plånbok.

Tidigare test av schampoo + balsam vanns ju av TREsemmé.
(det inlägget hittar du här.)

Men när det gäller deras mousse så är jag inte lika imponerad.
Visst det blir vardagsokej så länge man inte är utomhus i väder och vind för länge.
(se bild)

Vill man att det ska vara snyggt, och att det dessutom ska hålla sig hela dagen så rekommenderar jag Fructis Curl activator spray.

Got2be fixing gel spray köpte jag för att jag inte kunde hitta Fructis Activator spray nånstans.
Den passade inte mig alls, men passade min dotter desto bättre som har stora härliga lockar.

Så inom en snar framtid så ska jag ge mig ut och leta ordentligt efter Fructis.
I need it!

Carpe Diem!

Kulturkalaset.

I sommar den elfte augusti så ska jag fira min födelsedag på Götaplatsen med att gå och kolla på dessa:

Hardcore Superstar, Into Debauchery.



Vem sa att en mormor måste sitta hemma och lyssna på dansband?
(Urk!)

Carpe Diem!

Ordlös Onsdag - Rött är sött.

Tycker att denna tavlan är både röd och söt!

Fler bidrag hittar ni här.

Carpe Diem!

Bröllop och begravning.

Jahapp..
Alla har väl läst om kronprinsessans önskan om att bli förd till altaret av knugen.
Och nu är det då bestämt att så ska ske.

More power to you Viktoria!
Tycker att det är helt rätt att hon gör precis som hon vill.
Det är hennes bröllop och inte svenska kyrkans.
Jag gillar när man rör om i grytan lite grann.

Och när det gäller svenska kyrkan så blir jag mer och mer skeptisk till om man verkligen ska vara medlem där.
Varför?
För att dom har egna regler som man måste följa vid olika händelser.

Som tex när det gäller begravning.
Om man inte vill ha psalmer för att det kanske inte passar med personen som gått bort så är man ändå tvungen att ha det...!
Vill man ha en begravning med enbart egna låtar så får man finna sig i att bli förpassad till ett kapell nånstans.
Och detta trots att man i hela livet betalt för just denna tjänsten.

Nej, svenska kyrkan står inte högt i kurs hos mig just nu.

Carpe Diem!

Överexponering.

Fototriss denna veckan är överexponering.
Eftersom att jag inte hade några sådan kort så fick jag leka med PS.

Detta är mina bidrag:






Här hittar ni fler bidrag.

Carpe Diem!

Mycket hund på bloggen idag....!

Fick en vara på posten idag som jag köpt till lilla vovven.
Se hur fint hon poserar i sin nya scarf:



Vad ska man med en knarkhund till när man kan ha en snarkhund?


.....och vilken färg är scarfen i....?
(Syftar här på ett tidigare inlägg idag)

Carpe Diem!

Maxi Mates Fifth Robe - Alva!

Måste ju lägga ut ett Youtubeklipp där min älskade Alva var med och vann världsmästartitel 2008, " Best Cocker Breeder Group".

Min Alva är nummer tre på alla bilder.

Sätt dig tillrätta och bara njut en stund:




Kan man vara annat än stolt!?
Och ett stort tack till Maxi Mates för min älskade livskamrat!

Carpe Diem!

Hänt på promenad.

Jag och lilla vovven gick på promenad.
Blev stannade av en tant från granngården, hon har tre småhundar, varav en liten söt chihuahua.
Men vi har aldrig pratat för hennes lilla chihuahua skäller alltid så mycket och hon tycker kanske att det är jobbigt att hälsa på andra hundägare.

Rätt var det är när vi står där och pratar så kommer en tjej med två stycken biffiga rottweiler.
Den ena är kopplad, men inte den andra.
Såklart rusar den okopplade mot min lilla vovve.
Men varken vovven eller jag blev rädda, för man såg tydligt att rottisen bara var nyfiken.

Ägaren står och ropar och gastar på sin hund som tycker att det är mycket roligare hos oss.
Till slut kommer ägaren och tar tag i hunden och ber om ursäkt.

Tanten jag samtalar med är helt förskräckt över händelsen, men jag bryr mig inte så mycket.
Jag tittar mer på rottisägaren och på den okopplade rottisen som hukar när ägaren skäller ut den.

Är det nåt jag har ont av så är det att se hundar som beter sig som om de är strykrädda.

Jag och vovven fortsätter att gå (samma håll som rottisarna såklart)
och återigen upprepas händelsen.
Jag går emot rottisen och säger NEJ mycket bestämt och den sticker då tillbaka till sin matte.
Nu är jag irriterad och fattar inte varför båda inte är kopplade.

Men denna gången så kopplas den iallafall.
Ägaren och rottisarna går snabbt iväg, hela tiden som ägaren skäller och drar i kopplet upprepade gånger.
Plötsligt så ser jag hur ägaren slår hunden med kopplet...!
Tyvärr var de för långt borta för att jag skulle kunna säga nåt, men det skar i mitt hjärta.

Hundar är oftast inte farliga, utan det är ägarna som är det.
Ibland så tänker jag att man borde få ha nån sorts licens för att få ha hund.

Och jag tror mer på att fostra sin hund med positiv inlärning, inte med straff.
Då är risken att man får en farlig hund istället för en hund som älskar och respekterar en!

Carpe Diem!

Rött så långt ögat kan se.

Har precis kommit på en sak.
Jag har aldrig, och då menar jag aldrig tyckt om färgen röd.
Det kommer sig säkert av att när jag var 13 år så fick alla andra (då menar jag verkligen alla andra) blåa, svarta, mörkt, mörkt röda dunjackor.
Vad fick jag?
En knallröd täckjacka.

Så rött har aldrig haft nån framgång hos mig.

Men nu när jag skrev förra inlägget och började fundera på att jag gillar röda kameror.
Varför?
Började titta mig omkring hemma och upptäcker följande:

Vinröd fejkblomma.

Vinröda soffor och vinröda blommor i gardinen.

Riktigt röda gardiner i köket.

Röd dörrmatta.

Röda hörlurar.

Japp, matchande rött tangentbord.

Mina nyinköpta badenbaden, röda såklart.

Sen dessutom så är vovvens koppel rött.
Och jag älskar att gå ner till röda sten.


När hände detta?
När började jag älska röda saker?
Som tur är så har jag iallafall inga röda kläder ännu.
(Röda converse räknas inte in i den kategorin!)
Och jag hoppas att jag slipper upptäcka att jag helt plötsligt har det!

Carpe Diem!