Jag har ett barn av tre kvar hemma.
Eller barn, ung vuxen får man ju ändå kalla det.
Hon är duktig på massor av saker. Hon tecknar, målar, kan allt när det gäller redigering på datorn, hon kan spela piano och gitarr, hon kan klippa frisyrer på kompisar mm. mm.
Hon kan alltså allt det som inte jag kan.
Igår ville hon klippa topparna på mig, så hon startade med att borsta igenom mitt hår.
Plötsligt så säger hon:
- Mamma, jag tycker absolut inte att du ska färga ditt hår (har pratat lite om det den sista tiden)-
- Nähä varför, undrade jag?
- För det ser ut som att du har silvertrådar i håret och det är jättefint mot din riktiga hårfärg (som är rödblont).
Vid såna här tillfällen så svämmar ju hjärtat över av kärlek till sitt barn.
Så jag bestämde att jag inte ska färga håret, iallafall inte på länge. Jag tycker att grått hår är som en krona av stolthet för att man kommit såhär långt i livet.
Rynkor får jag inte heller åldersnoja för. Tycker att ett ansikte med rynkor är ett bevis på att man verkligen har levt.
Kanske jag ändrar mig med tiden, men det hoppas jag inte.
Efter denna komplimang av dottern så inser jag vilka underbara barn jag har!
Crea Diem!
3 kommentarer:
När jag såg att du uppdaterat din blog med denan rubrik tänkte jag att nu får man gratulera till trissvinsten.
Men det där var ju nästan bättre. Små ord är så enkla att säga men kan betyda så mkt!
Ha en underbar dag!
Vad fint med silver i håret!
Snubblade in hos Dig och blev glad... är själv 56 och fick liknande kommentar/komplimang av min 18åriga dotter när jag för ett tag sen avstod från att färga håret. Så nu är jag grå! Det som alltid varit så snyggt på alla utom på mig börjar sakta bli även ok på mig... men det är märkligt, att gå från nästan svart hår till detta. LIVET kallas det visst för...
Ella
Skicka en kommentar