Tittade på Lyxfällan igår.
Jag kan inte hjälpa det men jag blev upprörd när jag såg det.
Hur är det möjligt att inte klara sin ekonomi när man får ut 64.000 kr tillsammans varje månad?
Mamman i familjen grät när de sålde hennes lila fina moped och pappan grät när han var tvungen att sälja deras King Cab.
Då hade dom ändå en bil kvar...!
Nu lyckades dom lösa det hela utan att hamna hos kronofogden och jag tror att dom lärde sig en läxa, så det ska dom ju ha all cred för.
Sånt här får mig att fundera på hur folk resonerar egentligen.
Vad värdesätter man i livet och hur mäter man framgång?
Tyvärr tror jag att alldeles för många mäter framgång i saker man kan köpa, saker man äger, och hur mycket pengar man har.
Detta tycker jag är tragiskt.
För vad händer om du plockar bort allt materiellt från en sån person? Jo, han/hon blir helt vilse i livet och tappar sin identitet eftersom att identiteten sitter i alla saker.
Jag mäter framgång i hur väl man lyckas med tex vad man är för mamma, partner, vän.
En man som har lyckats är i mina ögon inte den med finaste bilen, pengar på banken, utan den man som lyckats med sin familj, och som värdesätter den högre än allt annat.
Allt annat är bara Bling Bling för att imponera på andra som egentligen skiter i vad du har!
Carpe Diem!
3 kommentarer:
KLOKT INLÄGG - IGEN!! <3
Mycket klokt skrivet-jag utgår från att din man tillhör den kloka sorten.
Jag har iofs haft det bra matierellt men jag märker att jag verkligen uppskattar de små grejerna i livet-jag är inte säker på att min generöse pojkvän riktigt förstår. Själv vill jag gärna ha det vackert omkring mig men jag dricker hellre te ur en sprucken kopp med en god vän än ur finporslinet med en sopprot.
Tack båda två.
Jo, min man är av den rätta sorten :)
Jag har det också bra matierellt, men saker har ingen betydelse egentligen.
Det kan jag leva utan.
Men min familj och dom relationerna kan jag absolut inte leva utan.
Man lär sig med åren att prioritera rätt saker. (förhoppningsvis)
Skicka en kommentar